Jag har i mitt liv alltid fascinerats av resan; genom livet, historien, geografin – ensam, tillsammans med andra, till fots eller till hjuls över hav och land och ut i rymden någonstans har det blivit synonymt för människosläktet här på den blå planeten; en obändlig lust att kasta sig ut mot en tom horisont; med Odyssevs ord: ”…och dom seglade ständigt”

I arbetet som keramiker finner jag mig ofta likt en av dessa argonauter ute på en resa där jag låter mig inspireras av händelser i omvärlden – Iivet, konsten, litteraturen, musiken, naturen.

I den här utställningen har jag tagit avstamp i en uppsättning på Broadway i New York där jag i början på 80-talet stark berördes av en föreställning av Ntozake Shange; “For colored girls Who have considered suicide/when the rainbow is enuf” a “choreopoem” av poetiska monologer, dans och musik framfört av sju svarta kvinnor som utsatts för förtryck i ett rasistiskt och sexistiskt samhälle iklädda olikfärgade scenkostymer.

En aforism om man så vill till en mänsklighet på väg mot ett kollektivt självmord.

Metaforiskt skulle jag vilja säga att detta mitt arbete på ett sätt är att visa vördnad inför oss, nu levande och dem som verkat i det förgångna – gjort insatser under den glödande punkt som är ett människoliv mellan ett mörker och ett annat – det oundvikliga. Att likt kvinnorna i ovannämnda musikal upptäcka att deras delande av sina olika historier leder till ett ökat samförstånd samt i slutändan en livsbejakande och växande självinsikt.

Likt hur dagsljuset delas upp i sina färgade beståndsdelar i ett prisma har jag valt att ge människomöten ur olika delar av mitt liv färg “ . . . like the rainbow IS enuf”

Instagram: @nisseholmstrom