”Mina trädjur är inspirerade av Aesopos fabler, sagor som berättats i över tusen år. Den otåliga haren, den fåfänga hjorten och den giriga hunden… Vi kan förmodligen alla relatera till dem på ett eller annat sätt.

När jag var liten såg jag dessa sagor som visa ord att ta lärdom av, en sorts regler att inte avvika från, men under tiden som jag arbetat med träet och format mina djur har jag kommit att se dem med lite andra ögon. 

När de sakta fick sin form under täljkniven kände jag en större förståelse för dem och deras brister och insåg vikten av att förlåta snarare än att döma.”

Marina Kawata

from piece to puzzle 

from scrap to sculpture

Jaron van de Velde

Enkelheten i pölen och mystiken i portalen inspirerar mig.

Högt och lågt finns där. Pölar på marken som speglar himlen. Den tillfälliga formen som styrs av vatten och lockar till lek. Vi tittar ner men ser ändå upp. Portaler med passager bjuder in till högtidlighet. Kolonner håller tak som skydd. Vi ser oss själva stora som små.

Jag formar leran till delar som glaseras och rakubränns. Fogar sedan samman dem med spegelglas. Att bränna raku är en spännande men krävande process. Eld och rök, saker som spricker och rygg som värker.

Känslorna pendlar mellan hopp och förtvivlan. Men så glimmar det till av metall och färg. Vackra ytor framträder. Krackeleringar, gnistrande ytor och lyster väcker lust. När röken lagt sig och sotet är borta dröjer sig en känsla av upprymdhet kvar.

/Britta Jonsson

Annette Quiding-Ekenberg är curator för utställningen Lerverks Lilla Röda.

Annette har under flera år till jul satt upp en utställning på detta tema och så även i år. Medverkande är medlemmar och gäster på LERVERK.

Det tomma rummet, den svävande luften, den oändliga tiden…
Mellanrummet, närvaron av till synes ingenting, tiden mellan början och slut, skapar spänning och samspel mellan ting och byggstenar. Det konkreta, det som syns, blir närvarande först när det ställs i perspektiv till tomheten. Från ett mellanrum till en helhet, från något oändligt till något ändligt.

Cecilia och Karin har i sitt gemensamma projekt tagit utgångspunkt i den genomskinliga kyrkan i Borgloon i Belgien, ett konstprojekt av arkitekterna Pieter Gijs och Arnout van Vearenbergh.
Beroende på från vilken vinkel kyrkan betraktas förändras den från att vara genomskinlig till solid.

Cecilia Ogvall är bosatt i Göteborg. Hon är jurist och advokat som efter många år inom yrket valde att ägna sig på heltid åt det som varit hennes hobby. Cecilia har gått diverse olika kurser under 8 år, bl a en diplomutbildning i London.

Karin Östberg är bosatt i Göteborg och har sin atelje på Konstepidemin. Hon är från Kramfors i Ångermanland och har studerat keramikkonst på HDK
Instagram: karin.oestberg
www.oestberg.blogspot.se

Vi fyller iPOPUP under tre veckor med stora urnor och vaser.

Våra keramiker och glasbåsare spänner sin båge lite extra hårt ibland, och gör magnifika föremål.

Ämnen av denna dignitet kräver mycket av sin hantverkare, det är stora mängder lera som skall drejas, tummas eller gjutas. Sedan måste det finnas en ugn som kan svälja hela härligheten. Glasblåsaren har en liknande utmaning med stor tung glasmassa och extra stor ugn, ofta får hen ha hjälp av flera personer för att kunna hantera glasmassan.

De här unika kärlen kräver sitt utrymme och därför kan vi inte husera så många åt gången. Nu passar vi på att lyfta fram dessa Magnifika kärl iPOPUP.

Detta projekt presenterar ”modus” – en 3 dimensionell form som utgörs av geometriska element som kan arrangeras till olika kompositioner.
Formen fick inspiration av Muqarnas, ett ornament som används i arabiska arkitektur. Konstverken skapas genom upprepning av sammanflätade mönster på olika plan och resulterar i en unik utsmyckning.
Projektet har visats på olika utställningar,  inklusive en permanent konst installation.”Modusens” form tillåtar en flexibilitet som kan anpassas till olika miljöer och därmed skapa en spännande visuell dynamik för vilken plats som helst.Taget från en rik historik och tradition i arabisk arkitektur blir detta projekt en bro mellan det förflutna och nutid, och representerar den bestående dragningskraften i vackra geometriska mönster och konstruktion.

Den portugisiska galleristen Ana Pina från Tincal Lab har kuraterat en utställning med 79 internationella smyckekonstnärer som var och en tolkar världslitteraturens skatter på sitt sätt.

Lotta Snijder är en smyckekonstnär baserad i Göteborg. Smyckena är en slags bärbara skulpturer, hon skapar symboler för kroppens former. Metoden baseras på ett experimentellt utforskande av material, smyckena är gjorda i aluminium, silver och plast. Lottar kombinerar den traditionella silversmidestekniken ciselering med 3D-printing. 2020 tog Lotta sin examen från HDK-Valand och sedan dess har hon varit aktiv i sin ateljé. 

Konceptet och inspirationen rör sig oftast kring människans relation till sin insida, upplevelsen av våra inre organs former och mönster. Hon förvandlar detta till bärbära och färgstarka symboler.

Katrina Berglund är textildesigner med många års erfarenhet av stickning. Maskinstickning i första hand. Handstickning tog hon upp så sent som 2019 under en längre vistelse i Nya Zeeland. Och har sedan dess blivit ett komplement till maskinstickning. Hon designar och tillverkar själv sina egna stickade kläd- och accessoarkollektioner. Oftast i ull. Från tunnaste tunt, transparent, till tjockt, tätt, filtat.

”Jag blandar färger då jag stickar och får på så sätt fram mina egna färger och tycker ofta dessa färgmeleringar kanske i kombination med en textur räcker som ”mönster”. Enkla snitt utan komplicerade detaljer tilltalar mig och att låta det stickade materialet tala. Färgerna är ofta grått och svart som jag kombinerar eller blandar med starka färger som cerise, turkos, lime och orange.

I den här pop-uputställningen kommer jag att visa en stickad komposition av maskinstickat, handstickat, mönstrat, omönstrat och handfärgat.”

Katrina Berglund är utbildad på Danmarks Design Skole i Köpenhamn, samt HDK i Göteborg. Tidigare verksam i Göteborg, numera i Varberg.

Ett tema i mina arbeten är hur djuren omfamnar och bär den sårbara människan. Det är inget jag tänkt ut, utan de har bara återkommit, dessa djur som värnar barnet. Det började med att jag gick en kurs i gjutning. Man skulle ta med en plastleksak, för på den syns tydligt skarven där de två delarna satts ihop. Jag hade med en liten gammaldags docka, för att pröva på. 

Dockan har sedan dess fått följa med mig och dykt upp i många olika leror och storlekar. Jag fascineras av mötet mellan det stela dockbarnet och det levande skulpterade djuret. 

Jag arbetar mycket med screentryck på keramik. Utifrån egna teckningar och foton gör jag unika keramiska bilder.

Annette Quiding-Ekenberg har curerat en utställning med medlemmars arbeten på temat rött.

Tekoppar, tekannor, kakfat…you name it! Lerverks medlemmar tolkar temat te.

Vi är intresserade av saker som händer ”i kontakt”.

Naomi arbetar i nära kontakt med materialet – och vävprocessens fysiska karaktär. På ett sätt skildrar vävning tänkande.

Zuz observerar mötena med andra och lär sig hur tankar dyker upp däremellan. Det är ett arkiv som fungerar som bakgrund till deras taktila varelser.

Oavsett om vi möter materialet eller det andra – handlar det om att vara i kontakt. Vi ser beröringen som en metafor för ett möte som är direkt och öppet – det är de egenskaper som gör att nya saker kan dyka upp.

Mitt arbete utgår från lusten med leran i sig och alla dess möjligheter.

Leran är mitt material; skapa , göra nytt , göra om, bränna, färgsätta, vänta, se resultat. Ibland som jag tänkt, ibland inte alls som jag tänkt, ibland bättre.

Processen och skapandet lever sitt eget liv, leran har ett eget minne och vilja .

Upptäckarlusten får ständigt ny näring och jag står förundrad vid sidan.

Växtligheten, allt som växer i min närhet och långt borta, leder vidare till former och uttryck. Färgerna – glasyrerna är viktiga.

Mina citroner handlar inte bara om frukt, mina blommor inte alltid om växter. Det är mitt sätt att reflektera över och synliggöra naturens mångfald och vikten av att se vad vi har att värna. Ibland också över mänskliga tillstånd och relationer.

Jag är född 1952 i Simrishamn på Österlen, vid havet och det speciella ljuset och bad i 12-gradigt vatten.

Jag bor och verkar utanför Dalsjöfors, i skogen med alla barren och djuren.

Två olika habitat som berikar mitt liv.

Jag arbetar i högbränt stengods, rakubränd keramik och brons.

Min atelje och vårt galleri finns på Källagården 1, Dalsjöfors.

LERVERK BUTIK & GALLERI i Göteborg drivs sedan drygt 40 år av medlemmar som tillsammans med LERVERKs gäster i sommar – liksom alla somrar – visar sina verk i en traditionsenlig, gemensam utställning. Utställningsytorna iGALLERI, iPOPUP och iFÖNSTER fylls mellan den 9:e juli och 27:e augusti av keramik, glas, smycke och metall. Den extra röda, varma tråden tillika utställningens namn är i år Hetta.