Jag ser mina keramiska arbeten som abstrakta och schematiska personer eller varelser. För mig är dom individer i sin egen rätt och samtidigt subjektiva aspekter av en mångfaldig och rik verklighet. 

Jag skär ofta hål i mina föremål för att öppna dom för varandra och för världen runt omkring. Ibland kan hålen likna ögon, öron eller en mun. Jag är intresserad av hur vi kan relatera till dom och hur dom kan relatera till varandra. 

Det finns så många olika människor som behöver kunna leva på jorden, så många djur och växter som ingår i ekosystem som vi alla är beroende av.

Jag skulle vilja uppvärdera det subjektiva mötet som ett sätt att förändra och bygga en framtid. Att förhålla sig till subjektiva aspekter kräver någonting annat än att förhålla sig till objektiva aspekter. De kan lätt uppfattas som ett samelsurium och man behöver något sätt att förhålla sig för att skapa sammanhang och mening och någon slags förståelse för det man möter. Jag tror man kan träna sig på det tex genom att studera konst. Jag tänker att vi på ett samhällsplan ofta är bättre på att förhålla oss till de objektiva aspekterna men det är genom våra subjektiva aspekter som vi lever och möter varandra. De objektiva aspekterna, det mätbara, är såklart nödvändiga men de ligger i någon mening utanför oss själva och berättar om en verklighet där vi själva inte nödvändigtvis ingår. Vi kan aldrig möta världen och varandra på ett objektivt sätt. 

Mitt material är porslinslera som jag blandar med papper, kavlar och bygger med. I mitt arbete fortsätter jag att lägga till aspekter av subjektivitet till en mångfaldig och rik verklighet. Nu har jag börjat arbeta med glasyrer.