Castello och Ulrika är två internationellt erkända smyckekonstnärer som LERVERK valt att bjuda in till en gemensam utställning i vårt iGALLERI. 

”Om man närmar sig ett smycke på samma sätt som man närmar sig ett stycke poesi är det kanske inte helt vid sidan av för det finns en del gemensamma nämnare. Båda har en inbyggd hyper-narrativ kapacitet, är metikulöst skapade och är i en ytlig betraktning små i sin utsträckning och volym. Den diminutiva framtoningen är enbart en invitation till ett större inre; ord, material och form pekar in i ett större sammanhang semantiskt, historiskt och kulturellt. Man kan säga att smycken och poesi representerar ett ”short cut” till ett djupare sätt att kommunicera, sedan upphör likheten – för smycket är inget annat. ”

/Castello Hansen

”Mitt grepp om det dekorativa kan kanske bäst beskrivas som stående med ett ben i nuet, med ögat och sinnenas omedelbara sensation, och ett i smyckehistorien och sentimentens/minnenas landskap. Det som vid första ögonkastet ser oskyldigt tilltalande dekorerat ut bär på lager av kultur, självupplevda men aldrig privata. Man kan säga att mina verk spänner mellan nu och då som en mental dubbelexponering där två världar går in och ut i varandra. ”

/Ulrika Swärd

Alices material är lera – Loves material är trä. Ett fint samtal uppstod kring ordet Ask.
Ask som i trädslag, ask som i behållare, aska som ämne i glasyr.

Utställningen undersöker möten och rumslig symbios, där materiella egenskaper lekfullt
ställs mot varandra i syfte att lyfta fram den andre och skapa en smakfull presentation.

Love Hultén är med i utställningen som podiebyggare och med snickeri.

Mitt arbetsmaterial är lergodslera (högbränt) som dekoreras med engobe (vit pulverlera uppslammad med vatten och infärgad med oxider eller färgkroppar) som sedan glaseras med en transparent glasyr.

Jag har valt att bränna godset i hög temperatur för att åstadkomma ett större djup i färgerna samt ett mer hållbart gods.

Jag ser mig som en vandrare där mina stunder i naturen och vid havet ger mig den stillhet och inspiration som aldrig upphör att överraska mig. Nyfikenheten erbjuder hela tiden nya infallsvinklar i mitt skapande, där bejakandet av det strama – men också det romantiska – i färg, form och dekor är ständigt närvarande.

”Juxtaposition er en handling eller et eksempel på å plassere to elementer tett sammen eller ved siden av hverandre. Dette gjøres ofte for å sammenligne/kontrastere de to, for å vise likheter eller forskjeller, etc. Wikipedia

To put things that are not similar next to each other. Cambridge Dictionary”

Kari Håkonsen och Vidar Koksvik träffades på Glasskolan i Orrefors 1993. Sommaren 1994 fick de båda sommarjobb som glasblåsare på Randsfjord Glasbruk och de började arbeta tillsammans. Det har de gjort sedan dess. År 1998 startade de verkstaden Egenart på Bærums verk och år 2002 Klart glas på platsen Tjura i Grue. Det är här de bor nu och samarbetar, inte bara om glas. De har två vuxna barn, en katt och intressen som inte har med glas att göra men mycket kretsar kring glas. Som konstnärer har de gått var sin väg och alltid haft sina egna individuella uttryck. De har sällan utställningar tillsammans, men på Lerverk träffar vi dem båda. Tillsammans har de tittat på varandras konstnärskap och undersöker om det finns intressanta träffpunkter och spänningspunkter. Resultatet är utställningen Juxtaposed, där två och två av Kari och Vidars verk står tillsammans i konstellationer som på nya sätt visar vilka de är som glaskonstnärer.

Medvetandet sveper utåt så långt blicken når. När det möter horisonten så slungas det tillbaka, omsluten av en för ögonblicket definierad värld.

Inför utställningen på Lerverk har Ida Lindberg jobbat med motståndet som ledstjärna. Att göra motstånd mot någonting kan tyckas vara en besvärlig handling. En person som gör motstånd kan upplevas jobbig. Men motstånd kommer ofta från ett engagemang och är den lilla människans sätt att stå upp mot överheten och auktoriteter. Att protestera mot orättvisor och felaktiga handlingar från de som har makten är i själva verket en vacker handling. Inte sällan gör vi det för att våra nära och kära skall få det bättre. Vi gör det för våra barn.

Motståndet mot krig aktualiserades när Ryssland gick in i Ukraina. Berättelsen om den gamla ukrainska gumman som gav solrosfrön till de ryska soldaterna för att det skulle växa solrosor ur deras döda kroppar har blivit en stark symbol för motståndet mot invasionen. Ida fascinerades av berättelsen men tänkte också mycket på alla andra krig som inte fick lika mycket medialt utrymme. Hon började fundera om det fanns liknande historier i andra krig. Både vit och röd vallmo har använts som fredssymbol då de röda fälten kunde påminna om de stupade soldaternas blod. Olivkvisten är en kristen fredssymbol ofta i näbben på en vit duva. Kring dessa teman har Ida byggt sin utställning. I den vill hon visa det vackra i motståndet.

LERVERK BUTIK & GALLERI i Göteborg drivs sedan drygt 40 år av medlemmar som tillsammans med LERVERKs gäster i sommar – liksom alla somrar – visar sina verk i en traditionsenlig, gemensam utställning. Utställningsytorna iGALLERI, iPOPUP och iFÖNSTER fylls mellan den 9:e juli och 27:e augusti av keramik, glas, smycke och metall. Den extra röda, varma tråden tillika utställningens namn är i år Hetta.

Kristine är keramiker bosatt utanför Arvika i Värmland, en bygd med starka krukmakartraditioner. 

Hennes process är ofta fri och lekfull, ibland tillsynes kaosartad. Ur kaoset väcks former till liv. De upprepas och skapar rapporter, mönster och ornament. 

Formerna har ofta ursprung i naturen, vi återfinner kottar, blommor och knoppar. Arbetena väcker associationer till både folklore och jugend, samtidigt som det bulliga, runda och precisa i formspråket för tankarna till tecknade serier. En skir balans mellan humor och skönhet skapas.

Kristine varvar sitt arbete mellan skulpturala former och produktion av bruksföremål, såsom vaser och fat. Det finns ett samspel mellan processerna, de ger varandra näring och tematiken är gemensam: det dekorativa och människans behov av att smycka.  

I utställningen på Lerverk har Kristine lekt med orden rosett och bukett. Två ord som båda handlar om att samla och binda ihop, men också om att försköna.  

Kristine Thenman (f 1981) är utbildad vid Kunsthøgskolen i Bergen, Norge och Högskolan för Design och Konsthantverk, HDK, där hon tog sin masterexamen i keramikkonst 2007. 

Medvetandet sveper utåt så långt blicken når. När det möter horisonten slungas det tillbaka, omsluten av en för ögonblicket definierad värld. Vilka äventyr och upplevelser väntar inom denna inramning? Och vad gömmer sig bakom dess rand?

Mitt uttryck tar avstamp i de tekniker jag mötte som lärling i Sydkorea hos keramikmästaren Kim Dae-Woong. Där lärde jag mig att hålla en lekfull inställning till leran och att jobba på ett bredare sätt med drejskivan än det jag var van vid från min skoltid på Capellagården.

Sedan jag först började min keramiska utbildning 2009 har jag i huvudsak arbetat med vedbrända ugnar. Nu har jag min egen ugn, byggd 2018, som jag bränner med tillsatser av salt och soda som glaseringsmedel. Denna ugn ger mig möjlighet att vara kreativt involverad i förädlingsprocessen från lera till färdig keramik ända fram till slutet. Mycket av det färdiga resultatet bestäms av vad jag gör de sista timmarna i bränningen. 

”..och vänder du dig sörjande 
mot väster och mot öst, 
då skall du höra vindens susilull och susilo..” 

I utställningen Susilull och susilo har jag arbetat med en strof från en visa min mor sjöng när jag var barn. Inspiration från min barndoms skog tillsammans med minnet av glädjen att samla och bygga bon. Ett möte med leken och fantasierna men även med platsen som saknar människorna som en gång brukade den.  

 Tina Hultsborn (f 1989) är utbildad vid Högskolan för design och konsthantverk, hon tog sin Masterexamen i Keramikkonst 2017. Hultsborns arbete är förankrat i en experimentell dialog med leran, där fascinationen av materialets egenskaper står i centrum. I samklang undersöks frågeställningar kring det existentiella, uråldriga och fundamentala.  Hennes verk är abstrakta och organiska, där interaktionen skulpturerna sinsemellan har stor betydelse. Likt rebusar och gåtor som tar sin plats i rumsligheten.