”Frågan om vad som kom först – hönan eller ägget – kan ses som en reflektion över det sammanflätade mönstret av en kreativ process. En idé uppstår inte ur tomma intet, något måste tända kreativiteten. Att samarbeta med andra konstnärer och även att utforska nya material ger bränsle till min egen kreativitet, och precis som den komplexa dansen mellan alla varelser som samexisterar på vår planet, förlitar sig även mitt sinne på stimuli och andra för att kunna inspireras. Så, frågan om vad som kom först – hönan eller ägget – är inte en gåta som ska lösas, utan tjänar som en påminnelse om den vackra komplexiteten i en kreativ process, där gränserna mellan skapare och musa suddas ut. I min utställning ”Varelser behöver andra varelser” bjuder jag in dig att utforska mig som konstnär, ett ensamt bi, men också mig som ett bi i en del av en större kupa.”

Märta Mattsson 2024

”Jag gillar att blanda ihop saker. Precis så som det kan kännas när jag befinner mig stående på en gata och tänker samtidigt som jag tar in omgivningen med alla mina sinnen.(…) Till Utställningen på Lerverk har jag fortsatt mitt arbete med tankar om Gräns men fokuserat på vatten. Titeln på utställningen har jag därför kallat ”genom vatten”.

I min verksamhet rör jag mig i fältet mellan hantverk och konst där idé, teknik och materialitetsamverkar. Jag blandar textilt arbete med laborerande inom glasområdet och numer tar rörlig bildallt större plats i mina installationer. Dessa kan liknas vid rumsliga collage.

Min experimenterandearbetsmetod är mitt sätt att utröna och spegla den föränderliga, flyktiga tid som präglar vårt nu.Jag kommer att visa verk av glas, projektion genom glas samt verk som är en hybrid av textil och glassamt korsstygnsbroderier.Pixelbilder–förlagor är stillbilder från mina videoloopar som jag digitalt pixelerat och sedan tillverkat”analoga” pixlar av. Det har varit ett färgexperiment där jag använt glaspulver som jag mixat på olikasätt för att få till rätt färg, nyans för varje pixel.Projektion genom glas–projektion som riktas mot transparent glas som reflekterar de rörligabilderna vidare ut i rummet.Textilt glas–ett verk som är gjord av en egenutvecklad teknik. Jag använder glasull med textilatekniker, i detta fall stickning som jagsedan bränner i glasugn. Allt förutom glasmassan i ullen brännsbort.Broderier–foton som jag digitalt gjort om till korsstygnsbroderierJa som ni märker gillar jag att blanda ihop saker”

Mvh

Ditte Johansson

Hud som silver – När hud och silver skrynklar sig blir båda vackra!

I min utställning vill jag förmedla smyckets kroppsnära och imaginära känsla. Jag söker efter smyckekontakt. Klickar det så…

I kombination och relation till bilder, texter och mindre installationer skapas berättelser om längtan, förändring, lekfullhet och närhet. Jag vill väcka er nyfikenhet att upptäcka smyckets magiska, mystiska och mångsidiga spektra. Jag vill ge uttryck för olika perspektiv på jaget. Det är spännande med smycken som kan återspegla både vårt inre och yttre. Ofta leker jag med tanken om jag var ett smycke vad skulle jag vara eller vad skulle kunna hända då? Jag vill att mina smycken hittar hem till sin bärare, släpper in solljuset och bildar skuggor på kroppen.

Ska vi stämma träff och rent av slå följe genom livet smycket och du!

/Gunilla Grahn

Vi är alla skapade.

Vi är alla skapare.

Vi är alla skapta av samma materia.

Människor skapar människor, sig själva och andra och tillsammans skapar vi rum.

I denna utställning har vi på kandidatprogrammet i keramikkonst från HDK-Valand undersökt skapandet av kropp och materia och dess tillhörande rum.

Utställare: Ebba Lundell, Hanna Sundbom, Nina Maegaard, Ida Scheel Ingemann, Lina Tivemark och Tyra Myran Rhedin 

Keramik, Glas, Smycke, Textil mm

som en motvikt till allt det mörka vi upplever runt om i världen, vill vi skapa ett rum av ljus.

Visa var vi kan finna energi.

Mellan skymning och gryning uppstår ett mellanrum. Mellan ljus och mörker, dröm och verklighet, mellan olika tillstånd. Där öppnas möjligheter – att se, uppfatta och reflektera över det som inte alltid är inom räckhåll. 

Charlotta Eidenskog arbetar främst med keramisk skulptur, ofta i relation till en rumslighet. I den konstnärliga processen utgår hon från materialet och ser leran som ett byggmaterial och ett redskap för kommunikation. Hon laddar sina verk med det som upptar hennes medvetande, som en bearbetning och reflektion.

Charlotta Eidenskog är bosatt i Göteborg och har en masterexamen från HDK/Valand där hon även undervisar i perioder. Parallellt med hennes konstnärliga praktik arbetar hon även som projektledare och curator med fokus på materialbasserad konst och konsthantverk.

är en konstnärlig sorgeprocess och uppgörelse med den egna ilskan, uppgivenheten och skulden över det destruktiva förhållandet människa–natur.

Prydnadsbock. Nära hotad.

Knärot. Sårbar.

Raggtaggsvamp. Starkt hotad.

Den stora artdöden rasar i skogen, med en polariserad klimatdebatt och påtaglig framtidsångest som följd. Där andra sätter sitt hopp till grön teknologi, fastnar vi i skuldkänslor och maktlöshet. Hur ska vi kunna leva med oss själva? Den amerikanska teoretikern Donna J. Haraway uppmanar oss att stå kvar i friktionen — staying with the trouble. Att sörja de som gått förlorade och de som står näst på tur.  

Genom taktila, tuftade skulpturer vill vi ge skogens bortgångna individer en plats i det mänskliga medvetandet. Men den fysiska handlingen att tufta är också en del av sorgearbetet — att göra något praktiskt med händerna, att förankra sin egen kropp i rummet.

—
Charlotte Ewing (f.1986) och Hannah Jervelind (f.1988) har arbetat ihop sedan 2015 och tillsammans format en konstnärlig praktik som bottnar i textila material och metoder. De är utbildade vid HDK-Valand i Göteborg och Steneby med en MFA i konsthantverk våren 2023.

Instagram @studiomurkla

En prunkande, livgivande sommarutställning medunikt konsthantverk i glas, keramik, textil, skulptur och smycken.

Trädgården är en rikedom, ett rum ute för både lust och fägring, arbete och vila, konst och natur. Trädgården är en tillflykt för våra drömmar och kan ses som en önskan om att återskapa Paradiset. Vi längtar dit under den kalla årstiden och söker oss dit för både sinnesro, fest och inspiration.

Varmt välkommen in att botanisera bland våra trädgårdsverk!

Mitt skapande hittar oftast sitt uttryck i smyckeform. Jag använder mig av olika material men metall utgör nästan alltid huvudelementet. Arbetet involverar traditionella guldsmedstekniker såsom också nyare tillverkningsprocesser och modern teknik.

Oftast är slutresultatet av mina undersökningar föreställande bilder och tredimensionella objekt som berättar om en iakttagelse, en upplevelse, verklig eller imaginär.

Människans tillvaro och agerande är det som intresserar mig mest. 

Naturen och framförallt havet är återkommande inspirationskällor. 

På Lerverk visar jag tre av mina senaste projekt. 

Varmt välkommen!

En samlingsutställning kuraterad av Lena Lindahl med smyckekonstnärer från Lerverk och Formagruppen, Malmö i en undersökning av relationen mellan konstformerna:

Catarina Hjälmén, Lena Lindahl, Ebba Huberyc, Åsa Halldin, Helle Rasmussen-Theliander, Birgitta Klingenstierna, Åsa Erwall Simpson, Anna Sandberg, Lena Birgitsdotter, Liselotte Klingener, Sofia Bankeström, Chiara Pignotti

Det var ett stort kliv för Masayoshi Oya  att fytta från Tokyo och de södra delarna av landet där han studerade keramik – till Capellagården på Öland och sedan HDK i Göteborg. Men han bestämde sig för att stanna kvar och  etablerade sin keramikverkstad i en gammal bagerilokal på Lundbygatan.

Titeln för utställningen ”Japandi” symboliserar hans keramik och stil. Hans keramiska verk är en kombination av ”Japanese/日本”och ”Scandi” med utgångspunkten att förena det bästa från båda traditionerna.

Vad blir resultatet när japansk estetik med ”wabi sabi”-tradition möter den svenska estetiken och dess traditioner? Hans skapande skulle kunna liknas med när stafettpinnen lämnas över i en stafettävling. Ni kommer att se utvecklingen på hans verk, hur hans resa och skapande har förändrats med tiden. Vissa verk har fått större inflytande av det japanska, andra av det svenska. Ibland kan det vara något mitt i mellan, där han hittat sätt att låta det blandas i ett eget uttryck.

Möt den mer lekfulla mönstringen eller se hans brukskeramik och keramiska konst som är karakteristisk för hans egna formspråk på utställningen!

Allting börjar med tråden. Med tillit till den utforskande processen bygger jag tredimensionella textila former och strukturer. Tråden och stickorna är mina främsta verktyg och uttrycksmedel. Mitt sätt att skulptera. Mitt språk.

Materialen är i huvudsak metall i olika dimensioner och lin som jag förbehandlar på olika sätt. Formaten varierar från kroppsnära till rumsliga objekt, gärna i samspel.

Det abstrakta formspråket färgas av berättelserna jag bär med mig – om havet och kvinnorna, hantverket och tiden. Jag undersöker kontrasterna, den oregelbundna regelbundenheten, det på samma gång starka och sköra.

Castello och Ulrika är två internationellt erkända smyckekonstnärer som LERVERK valt att bjuda in till en gemensam utställning i vårt iGALLERI. 

”Om man närmar sig ett smycke på samma sätt som man närmar sig ett stycke poesi är det kanske inte helt vid sidan av för det finns en del gemensamma nämnare. Båda har en inbyggd hyper-narrativ kapacitet, är metikulöst skapade och är i en ytlig betraktning små i sin utsträckning och volym. Den diminutiva framtoningen är enbart en invitation till ett större inre; ord, material och form pekar in i ett större sammanhang semantiskt, historiskt och kulturellt. Man kan säga att smycken och poesi representerar ett ”short cut” till ett djupare sätt att kommunicera, sedan upphör likheten – för smycket är inget annat. ”

/Castello Hansen

”Mitt grepp om det dekorativa kan kanske bäst beskrivas som stående med ett ben i nuet, med ögat och sinnenas omedelbara sensation, och ett i smyckehistorien och sentimentens/minnenas landskap. Det som vid första ögonkastet ser oskyldigt tilltalande dekorerat ut bär på lager av kultur, självupplevda men aldrig privata. Man kan säga att mina verk spänner mellan nu och då som en mental dubbelexponering där två världar går in och ut i varandra. ”

/Ulrika Swärd

Alices material är lera – Loves material är trä. Ett fint samtal uppstod kring ordet Ask.
Ask som i trädslag, ask som i behållare, aska som ämne i glasyr.

Utställningen undersöker möten och rumslig symbios, där materiella egenskaper lekfullt
ställs mot varandra i syfte att lyfta fram den andre och skapa en smakfull presentation.

Love Hultén är med i utställningen som podiebyggare och med snickeri.

Mitt arbetsmaterial är lergodslera (högbränt) som dekoreras med engobe (vit pulverlera uppslammad med vatten och infärgad med oxider eller färgkroppar) som sedan glaseras med en transparent glasyr.

Jag har valt att bränna godset i hög temperatur för att åstadkomma ett större djup i färgerna samt ett mer hållbart gods.

Jag ser mig som en vandrare där mina stunder i naturen och vid havet ger mig den stillhet och inspiration som aldrig upphör att överraska mig. Nyfikenheten erbjuder hela tiden nya infallsvinklar i mitt skapande, där bejakandet av det strama – men också det romantiska – i färg, form och dekor är ständigt närvarande.

”Juxtaposition er en handling eller et eksempel på å plassere to elementer tett sammen eller ved siden av hverandre. Dette gjøres ofte for å sammenligne/kontrastere de to, for å vise likheter eller forskjeller, etc. Wikipedia

To put things that are not similar next to each other. Cambridge Dictionary”

Kari Håkonsen och Vidar Koksvik träffades på Glasskolan i Orrefors 1993. Sommaren 1994 fick de båda sommarjobb som glasblåsare på Randsfjord Glasbruk och de började arbeta tillsammans. Det har de gjort sedan dess. År 1998 startade de verkstaden Egenart på Bærums verk och år 2002 Klart glas på platsen Tjura i Grue. Det är här de bor nu och samarbetar, inte bara om glas. De har två vuxna barn, en katt och intressen som inte har med glas att göra men mycket kretsar kring glas. Som konstnärer har de gått var sin väg och alltid haft sina egna individuella uttryck. De har sällan utställningar tillsammans, men på Lerverk träffar vi dem båda. Tillsammans har de tittat på varandras konstnärskap och undersöker om det finns intressanta träffpunkter och spänningspunkter. Resultatet är utställningen Juxtaposed, där två och två av Kari och Vidars verk står tillsammans i konstellationer som på nya sätt visar vilka de är som glaskonstnärer.

Medvetandet sveper utåt så långt blicken når. När det möter horisonten så slungas det tillbaka, omsluten av en för ögonblicket definierad värld.

Inför utställningen på Lerverk har Ida Lindberg jobbat med motståndet som ledstjärna. Att göra motstånd mot någonting kan tyckas vara en besvärlig handling. En person som gör motstånd kan upplevas jobbig. Men motstånd kommer ofta från ett engagemang och är den lilla människans sätt att stå upp mot överheten och auktoriteter. Att protestera mot orättvisor och felaktiga handlingar från de som har makten är i själva verket en vacker handling. Inte sällan gör vi det för att våra nära och kära skall få det bättre. Vi gör det för våra barn.

Motståndet mot krig aktualiserades när Ryssland gick in i Ukraina. Berättelsen om den gamla ukrainska gumman som gav solrosfrön till de ryska soldaterna för att det skulle växa solrosor ur deras döda kroppar har blivit en stark symbol för motståndet mot invasionen. Ida fascinerades av berättelsen men tänkte också mycket på alla andra krig som inte fick lika mycket medialt utrymme. Hon började fundera om det fanns liknande historier i andra krig. Både vit och röd vallmo har använts som fredssymbol då de röda fälten kunde påminna om de stupade soldaternas blod. Olivkvisten är en kristen fredssymbol ofta i näbben på en vit duva. Kring dessa teman har Ida byggt sin utställning. I den vill hon visa det vackra i motståndet.

LERVERK BUTIK & GALLERI i Göteborg drivs sedan drygt 40 år av medlemmar som tillsammans med LERVERKs gäster i sommar – liksom alla somrar – visar sina verk i en traditionsenlig, gemensam utställning. Utställningsytorna iGALLERI, iPOPUP och iFÖNSTER fylls mellan den 9:e juli och 27:e augusti av keramik, glas, smycke och metall. Den extra röda, varma tråden tillika utställningens namn är i år Hetta.

Kristine är keramiker bosatt utanför Arvika i Värmland, en bygd med starka krukmakartraditioner. 

Hennes process är ofta fri och lekfull, ibland tillsynes kaosartad. Ur kaoset väcks former till liv. De upprepas och skapar rapporter, mönster och ornament. 

Formerna har ofta ursprung i naturen, vi återfinner kottar, blommor och knoppar. Arbetena väcker associationer till både folklore och jugend, samtidigt som det bulliga, runda och precisa i formspråket för tankarna till tecknade serier. En skir balans mellan humor och skönhet skapas.

Kristine varvar sitt arbete mellan skulpturala former och produktion av bruksföremål, såsom vaser och fat. Det finns ett samspel mellan processerna, de ger varandra näring och tematiken är gemensam: det dekorativa och människans behov av att smycka.  

I utställningen på Lerverk har Kristine lekt med orden rosett och bukett. Två ord som båda handlar om att samla och binda ihop, men också om att försköna.  

Kristine Thenman (f 1981) är utbildad vid Kunsthøgskolen i Bergen, Norge och Högskolan för Design och Konsthantverk, HDK, där hon tog sin masterexamen i keramikkonst 2007. 

Medvetandet sveper utåt så långt blicken når. När det möter horisonten slungas det tillbaka, omsluten av en för ögonblicket definierad värld. Vilka äventyr och upplevelser väntar inom denna inramning? Och vad gömmer sig bakom dess rand?

Mitt uttryck tar avstamp i de tekniker jag mötte som lärling i Sydkorea hos keramikmästaren Kim Dae-Woong. Där lärde jag mig att hålla en lekfull inställning till leran och att jobba på ett bredare sätt med drejskivan än det jag var van vid från min skoltid på Capellagården.

Sedan jag först började min keramiska utbildning 2009 har jag i huvudsak arbetat med vedbrända ugnar. Nu har jag min egen ugn, byggd 2018, som jag bränner med tillsatser av salt och soda som glaseringsmedel. Denna ugn ger mig möjlighet att vara kreativt involverad i förädlingsprocessen från lera till färdig keramik ända fram till slutet. Mycket av det färdiga resultatet bestäms av vad jag gör de sista timmarna i bränningen. 

”..och vänder du dig sörjande 
mot väster och mot öst, 
då skall du höra vindens susilull och susilo..” 

I utställningen Susilull och susilo har jag arbetat med en strof från en visa min mor sjöng när jag var barn. Inspiration från min barndoms skog tillsammans med minnet av glädjen att samla och bygga bon. Ett möte med leken och fantasierna men även med platsen som saknar människorna som en gång brukade den.  

 Tina Hultsborn (f 1989) är utbildad vid Högskolan för design och konsthantverk, hon tog sin Masterexamen i Keramikkonst 2017. Hultsborns arbete är förankrat i en experimentell dialog med leran, där fascinationen av materialets egenskaper står i centrum. I samklang undersöks frågeställningar kring det existentiella, uråldriga och fundamentala.  Hennes verk är abstrakta och organiska, där interaktionen skulpturerna sinsemellan har stor betydelse. Likt rebusar och gåtor som tar sin plats i rumsligheten.    

Klimatförändringar har ändrat livet på vår planet. Vad vet vi om vad som händer med havets och koralldjuren och alla de små organismer som finns på havets botten? Jag älskar koraller och korallrev för att de är exotiska, otroligt olika, färgrika och ofta giftiga.

Koraller är så känsliga att den minsta förändring av temperaturen eller kemin i havsvattnet som omger dem kan orsaka total förödelse genom korallblekning.

Sedan många år tillbaka har jag varit intresserade av livet på havets botten. Jag arbetar med lera blandat med pappersfiber som material. Korallrevens mystiska skönhet är den tredje delen i min serie, Havets mysterium, som består av keramiska former och installationer i form av ett dukade bord!