Ett frö som långsamt öppnar upp sig. Strävande trevar sig en grodd fram och sprider sina rötter genom helheten. Ett skott. Djupare går rötterna. En stjälk tar form med både taggar och rosor.

En värme som sprids genom hela kroppen och skapar små stötar av välbehag. Nackhåret reser sig. En rysning längst ryggraden som letar sig upp över huvudet och får kinderna att domna i längtan efter beröring.

Hud mot hud. Läppar som letar sig framåt. Den ytliga ömtåliga huden som nuddar en annan människas kropp. Fukt. Värme. Glädje. 

Stora blad som svajar i vinden och ger skugga mot en ljus himmel. En plötslig kallfront. Hårda hagel som sliter sönder de tunna blommorna. Kvar är högar av is och kala böjda blomstänglar.

Storm. Moln som drar sig in över den ljumna dagen. Solen utbytt till mullrande moln. En kylig vind som med sina tunga droppar piskar mot bara kinder. Ett tungt dis som ligger över landskapet och gör det omöjligt att se.  

Viljan att mötas men ändå inte. Hålla huvudet högt. Hålla hjärtat kallt. Titta framåt, bita ihop. Ändå längta, tråna, drömma. 

En del frön behöver genomleva en vinter för att gro. 

Tillsammans skapas något starkare. Ur ett hårt skal kläcks något nytt. Något spätt och ömtåligt tittar fram.