Mitt namn är Elinor Andersson och jag är en traditionellt skolad glasblåsare och konstnär. Min praktik kombinerar blåst glas med tunna glas-ark, pappersglas. Inspirerad av skogar, sjöar och landskapets strukturer samlar jag mönster, färger och strukturer från platser jag besökt och levt.

Mönstren digitaliseras, vektoriseras och överförs på screentrycksramar. Glaspulverfärg silas genom ramarna och bränns till pappersglas. Jag arbetar med ytor som minnesbärare och verken byggs upp av tunna skikt och lager. Likt sediment av tid placeras de ovanpå varandra och bildar verkens kropp, massa. Långsamt och med arkeologisk precision ristar, slipar och blästrar jag ytorna för att blottlägga det som gömts, tystats och dolts.

Intentionen är att fördjupa dialogen med naturen och landskapet, undersöka hur glas kan gestalta mötet mellan människa, plats och tid, och synliggöra de minnen som landskapet bär, sediment av liv, växt och förändring. Mina verk bjuder betraktaren att stanna, gå vilse och kanske närma sig något som liknar hem.