Jag har länge intresserat mig för föremål och vilken betydelse föremålen har för oss.  

Oftast är det vardagsföremål som tycks söka min uppmärksamhet. Gamla, nya, fina eller fula. Det som intresserar mig främst är vilka historier föremålen besitter och vad de berättar om människorna som brukar dem. Kärlekshistorier, familjetragedier och vardagsberättelser, allt kan rymmas i en sopborste eller ett par nycklar. 

För att utforska relationen mellan människa och föremål återskapar jag dessa föremål i lera och med hjälp av dessa skulpturer gestaltar jag historier. Skulpturerna jag återskapar blir sällan perfekta avbilder av sina föregångare, snarare visar de en lite skev bild av verkligheten. För mig har leran en fantastisk förmåga att vara både föremål, berättelse och material på en och samma gång. 

I min utställning “Hemvisten” visar jag ett utsnitt ur en process där jag undersöker just relationen människa och föremål, utställningen är en del av en livslång undersökning där jag söker svar på frågor om tillhörighet, identitet och medmänsklighet. Historier om att vara just människa.