Paradoxen, en oöverensstämmelse mellan teori och sunt förnuft. Paradoxen kan verka orimlig men kan likväl vara verklig. Som en talande tystnad.
Paradoxen präglas av idén om konflikt. 
Utsagor som står i strid med vanliga upp-fattningar. Nedskärningar i kulturen, konsumtionsbaserade klimatavtryck och politiska prioriteringar signalerar att konsten blir allt mindre viktig.
Vi påverkas av bruset, tempot och ljuset. Ljusföroreningar beskrivs som ett underskattat miljöproblem. Vi går off-grid för att hitta en frånkopplad närvaro. Blir återhämtningen för kort när det är för tätt mellan objekten? Underskattar vi vilan och tystnaden som uppstår mellan prylarna?
Nirvan Richter (Norrgavel) menar att vi inte bör ge föremålen för mycket värde. Vad är viktigt på riktigt? Vad är det att vara människa? Den viktigheten ligger bortanför inredningen. Samtidigt vill vi ha prylarna för inredning är identitet. Vi skapar en bild av oss själva.
Lars Strannegård (rektor vid  andelshögskolan) betonade i sitt sommarprat 2024 hur viktig konsten är. Inte som en motpol till ovan nämnda parametrar utan som en lösning på problemen.
Konsten är en länk till historien och säger något om vår samtid. Den hjälper oss att förstå och analysera, både oss själva och det som händer runt omkring i världen. Den kan fungera som ett intellektuellt och emotionellt klipulver som gör att vi förstår vår värld bättre.
Konsten kan besjäla lokaler och hjälpa oss att komma tillrätta i en otrygg miljö. Den kan vara sällskap och tröst och göra ett främmande rum till ett hem.
Konsten har en förmåga att kommunicera estetiskt vilket innebär att den talar direkt till våra sinnen. Den ifrågasätter normer, frigör tankar, får oss att förflyttas, öppnar dörrar till reflektion och empati och breddar människors perspektiv.
Konsten är ett samhällskitt, kommenterar viktiga samhällsfrågor och ska vara en integrerad del av samhällskroppen.
Kajsa Källérus är verksam i Örebro och drejar brukskonst i stengods, ofta former hämtade ur asiatisk tradition. Hon experimenterar med askglasyrer och reducerande brännmetoder med gas och ved. Att jobba med så få och lokala råvaror som möjligt ser Kajsa som angeläget ur ett hållbarhetsperspektiv. Ambitionen är att lyckas med detta utan att göra avkall på skönhet och funktion.